Jag nämnde den höga kriminaliteten och osäkerheten i Sydafrikas storstäder i mitt tidigare inlägg om landet och den fantastiska tiden i Entabeni. Jag tänkte börja det här inlägget med en händelse en kväll i Kapstaden.
Vi hade bestämt oss för att gå ut och äta, så vi frågade en tjej i hotellreceptionen om hon kunde rekommendera nåt bra ställe. Hon tog fram en karta och ringade in en restaurang som hette Marco's och frågade om hon skulle ringa en taxi åt oss. Eftersom Marco's inte låg mer än några gator bort så svarade vi att vi tänkte gå. Med rynkade ögonbryn tog hon fram pennan igen och började rita på kartan. Hon sa att det fanns tryggare och farligare gator att gå på i stan på kvällen, och att hon skulle rita upp en så säker väg som möjligt åt oss. Nästan tio minuter och många fundersamma miner senare stannar hon med pennan bara en gata ifrån Marco's, stirrar ner på den enorma omvägen hon har ritat ut på kartan och suckar. Med en axelryckning ser hon upp på oss och säger att det inte går, vi måste ta en taxi för hon vore en hemsk människa om hon lät oss gå på promenad vid den här tiden. Klockan hade precis slagit åtta.
Och så där fortsatte det. Uniformsklädda vakter i varje butik, som kollade väskor på måfå när du passerade. Hade du något som fanns att köpa i butiken i väskan var det bäst för dig att du hade kvitto, annars kunde du få förklara dig i evigheter. Våran inhemska guide tjatade dagligen om att vi skulle hålla koll på våra värdesaker och inte bära smycken som kunde se ut att vara värda något. Aldrig hänga väskan på stolen. Inte ha kameran eller kameraväskan hängande synligt. Helst inte ha med kamera alls, den ser dyr ut. Tro inte på ledsna tiggande barn med sorgliga historier, dom vill stjäla dina pengar (och är helt fruktansvärt envisa tål att tilläggas). Ge inte pengar till tiggare, dom kan råna dig senare. Visa aldrig någon att du har pengar eller vart du har dom. Det var helt sjukt.
Men tro inte att det var en dålig upplevelse för det, tvärtom. På sätt och vis var det lite spännande, och nu är jag oerhört tacksam över hur vi har det hemma i Sverige.
Dessutom gjorde vi väldigt mycket annat än att hänga i Kapstaden. Vi var mycket i hamnen, och åkte bland annat båt till "Sälön", Som egentligen är en stor klippa som sticker upp ur vattnet. På klippan samlas massor med sälar för att gassa i solen, och dom är så många att man knappt ser klippan under dom.
Vi besökte marknader, kyrkor och Godahoppsudden som brukar misstas för Afrikas sydligaste udde.
En dag hälsade vi på en flock med Sydafrikanska pingviner (även kallade glasögonpingviner) som häckade i en fastlandskoloni. Pingviner är mina favoritdjur, alla sorter, så jag måste erkänna att jag grinade lite när jag fick se dom.
Uppe på Taffelberget förundrades vi både över utsikten och dom höga priserna på linbanan.
På Robben Island, där Nelson Mandela satt som politisk fånge, fick vi en guidad tur och en annan föredetta fånge berättade en fängslande historia om sin tid på ön.
Efter en vinprovning såg vi en otäck bilolycka där en man dog, och sorgligt nog var det här så vanligt att våran busschaufför körde vidare utan att röra en min med en busslast tillfälligt traumatiserade svenskar.
Veckorna susade förbi i en väldig fart, och snart var det dags att resa hem till kalla Sverige igen.
Men ta det lugnt Sydafrika, jag glömmer dig aldrig och vi ses nog igen!
