Naturen verkar svårväckt i år, det känns som att våren är sen. Om man bortser från Eyragatan, där krokusarna hade slagit ut innan snön ens hunnit smälta i resten av stan. På Eyragatan är våren alltid tidig.
Men naturen verkar vara slö i år, i alla fall i min stad. Träden som för ett år sen redan grönskade har inte vaknat till liv än. Löven har inte riktigt orkat sträcka på sig och veckla ut sig. Men nu har björkarnas skygga musöron äntligen börjat öppna sig för att lyssna på vårfåglarna som lockar på dom med sin sång. Insekterna känner av förseningen och har inte heller kommit fram ur sina skrymslen och vrår, men jag har trots allt sett en och annan fjäril, och en stackars yrvaken humla, så dom är i alla fall på gång.
I övrigt verkar djuren ha fattat galoppen och fåglarna drillar i vartenda träd. Svanarna har redan mellanlandat i Tysslingen, måsarna boar för fullt och ormarna leker vid Öby kulle.
Vi har ett gräsandspar på gården, som vi har döpt till Gustav och Greta efter min mormor och morfar. Dom kommer hit varje sommar sen flera år tillbaka, och vaggar in på gården för att bada i fågelbadet på dagen eller sova tryggt på natten, och om dom har tur få sig en brödkant av någon snäll granne. Eftersom det inte har hunnit bli så varmt att dom har behovet av fågelbadet än så spenderar dom största delen av sina dagar utanför Fenix 019 (tidigare K.R.I.S - Kriminellas Revansch I Samhället) tillsammans med föredetta kåkfarare som gullar med dom och matar dom med bröd tills dom är proppmätta. Där har dom blivit så hemmastadda att dom vaggar raka vägen in om dörren står öppen. Det är lite fint tycker jag.
 |
| Öby kulle, 2011 |
 |
| Öby kulle, 2014 |
 |
| Öby kulle, 2014 |
 |
| Öby kulle, 2014 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar