En liten kärleksförklaring till vitt

Jag drog händerna långt upp i jackärmarna och betraktade snön som virvlade runt i dans, glittrande i ljuset från gatlyktan. Klass 2 varning, snöstorm och en trasig bil. Alla dagens måsten blev lagda på is i kylan, eftersom jag inte kunde ta mig dit jag skulle utan bilen, och den verkar ha gått i ide nu.
Jag stod där och betraktade snön som yrde medan mina andetag förvandlades till små fuktiga moln av ånga i den kyliga luften och tänkte på livet i allmänhet. Jag gör det ganska ofta, tänker på livet alltså. Jag tänker på hur dåliga folk är på att uppskatta alla de små gåvorna som vi får varje dag. Jag stod där tills jag insåg att jag frös som fasen om fötterna.
Det har trots allt blivit varmare igen. Betydligt varmare än vad det var för ett par dagar sedan, när man nästan kände hur snoret frös till is i näsan, och granngubben gick runt med iskristaller i mustaschen.
Jag förstår egentligen inte varför alla gnäller så mycket över vädret just nu. Alla verkar så förvånade, men jag fattar inte varför. Det blir ju vinter varje år, så har det varit sen långt innan vi föddes, och lär fortsätta i samma spår långt efter att vi förmultnat. Om nu inte jorden går under om 16 dagar så klart. Fast det där kan jag ju inte påstå att jag tror på.
Men vinter är det ju nu i vilket fall som helst, och om man bara tar sig tid att bortse från kylan och allt krångel som blir så är det ju helt otroligt vackert ute just nu. Ännu singlar snöflingorna sakta ner från himlen, får en knuff av viden och yr iväg över hustak och gator som om de vore på flykt. Så länge ny snö fortsätter falla är ju världen så där vackert kritvit och ren, och allting blir ljust på ett helt annat sätt. Man kan nog nästan säga att världen plötsligt får ett lite oskyldigt utseende. All smuts, all skit försvinner. Snön lägger sig som ett skyddande, mjukt, rent täcke över hela stan. Men det som göms i snö kommer fram i tö brukar man ju säga. Snart kommer snön bli precis lika gråskitig som gatorna den gömmer, och hundpiss och föroreningar kommer synas bättre än vad de gjort på hela året. Och jag kommer börja klaga och gnälla precis lika mycket som alla andra, det vet jag ju. Det kanske är därför jag försöker ta till vara på det här vintervackert vita utanför fönstret ikväll.
Imorgon får jag nog ta med mig kameran ut på en promenad och försöka föreviga skönheten på bild även i år. Men, just in case att jag inte lyckas så lägger jag upp några gamla snöbilder från tidigare vargavintrar.